:1. Ur svenska hjärtans djup en gång
:en samfälld och en enkel sång,
:som går till kungen fram!
:Var honom trofast och hans ätt,
:gör kronan på hans hjässa lätt,
:och all din tro till honom sätt,
:du folk av frejdad stam!
:2. O konung, folkets majestät
:är även ditt: beskärma det
:och värna det från fall!
:Stå oss all världens härar mot,
:vi blinka ej för deras hot:
:vi lägga dem inför din fot -
:en kunglig fotapall.
:3. Men stundar ock vårt fall en dag,
:från dina skuldror purpurn tag,
:lyft av dig kronans tvång
:och drag de kära färger på,
:det gamla gula och det blå,
:och med ett svärd i handen gå
:till kamp och undergång!
:4. Och grip vår sista fana du
:och dristeliga för ännu
:i döden dina män!
:Ditt trogna folk med hjältemod
:skall sömma av sitt bästa blod
:en kunglig purpur varm och god,
:och svepa dig i den.
:5. Du himlens Herre, med oss var,
:som förr du med oss varit har,
:och liva på vår strand
:det gamla lynnets art igen
:hos sveakungen och hans män.
:Och låt din ande vila än
:utöver nordanland!